Idag var de ett år sen han gick bort i cancer, den absolut värsta dagen under tiden jag levt.
Ett år har gått så fort, ett år av enorm saknad. Ett jäkligt jobbigt år, men även ett bra. Iriz har ju visat framfötterna på tävlingsbanan och Sigge flyttade till oss. De hade han faktiskt inte gjort om de hemskaste inte hade hänt, pappa ville nämligen inte att jag skulle ha en till hund.. eller han ville inte betala för en.
Sigge sken verkligen upp all sorg och gjorde livet lite lättare. Min finaste skatt.
Jag är så tacksam över de fantastiska stöd jag fått av mina fina vänner. Ett extra stort tack till Felicia som verkligen hållt mig uppe när de varit som svårast. Till min älskade familj, när vi delat sorgen tillsammans. Till mamma som varit så stark, och min underbara pojkvän Andreas som funnits i alla lägen, stöttat och hjälp mig igenom de här. och självklart underbara Iriz, som betyder så otroligt mycket för mig.
Hon är den finaste jag fått i hela mitt liv. Henne köpte pappa till mig, vilket jag alltid varit otroligt tacksam för. Så synd att jag aldrig hann säga till honom hur mycket de betytt för mig som människa.och hur lycklig jag är att han faktiskt köpte henne åt mig. Ett paket med kärlek, de är lilla Iriz de.
Livet är så orättvist. Du som sålt företaget och skulle börja jobba som "vanligt" folk. Så du skulle ha mer tid med oss. Så himla glad och positivt jämt. Klok och hade alltid goda råd. Hjälpte med de besvärligaste och du som format mig och gjort mig till den personen jag är idag. Tack för allt älskade pappa.